Du behöver inte längre vara en dektektiv för att att hitta info om riso och risotryck men det finns fortfarande små guldkorn som inte är lika lättillgängliga. Här är tre roliga saker om riso som du inte visste.
När vi köpte vår första riso visste vi diddly squat om hur en risograf fungerade. Någon utbildning fanns inte och informationen på nätet var nästintill obefintlig. Vår främsta källa till kunskap var ett forum för servicetekniker som arbetade med kopieringsmaskiner (shout out till Copytechnet om du fortfarande finns!). Nu för tiden finns det mer info och du behöver inte gräva så djupt längre så vi bjussar här istället på tre myter, fakta och lösa rykten om riso som inte dyker upp överst i en sökning!
1. Schabloner av bananpapper 😮
Rison har många miljövänliga fördelar. Den är energisnål då tryckprocessen inte är beroende av värme, materialkostnaderna är låga vilket gör att det är ekonomiskt hållbart att även trycka mindre upplagor vilket minskar spill, färgen är tillverkad av sojaolja eller risfiberolja som är en restprodukt inom industrin och företaget som tillverkar risografer har ett långtgående miljöarbete när det kommer till att återbruka plast och andra delar i produktionen.
Det är troligtvis därför påståendet om att schablonerna är tillverkade av bananpapper ploppar upp ibland. Vi ser den här frågan då och då på olika FB-forum och visst hade det varit helt fantastiskt om det hade varit sant! Men nej, schablonerna eller mastrar som vi kallar dem på risospråk, är tillverkade av cellulosa och har ett överdrag av polymer – alltså plast. Cellulosa är ett växtfiber så tekniskt sett skulle det kunna vara gjort av fiber från bananblad men det är det troligtvis inte och har heller aldrig varit. Och när vi ändå är inte på att avslöja myter så kan vi passa på att berätta att risobläcket förutom soja/risfiberolja och naturliga pigment innehåller petroleumderivat som behövs som bindmedel. Bläcket är ädå väldigt miljövänligt dels på grund av sitt innehåll men också på grund av dess dryghet. En tub räcker läääänge.
2. Japans första emulsionsbläck åker jorden runt
Och när vi ändå pratar om bläcket så kanske du inte visste de främsta komponenter till dess födelse var ett världskrig, en bilolycka och en rastlös stenciltryckare?
Noboru Hayama jobbade som stenciltryckare i Japan och öppnade sedan sitt egna mimeographtryckeri Riso-sha på 40-talet. Tyvärr hade han oturen att drabbas av en bilolycka där han bröt benet och under en längre period inte kunde arbeta i tryckeriet. Under tiden benet läkte började Hayama experimentera med att tillverka färgat bläck hemma i sitt kök. Då andra världskriget hade ställt till det med tillgång på i princip allt riktade han in sig på att använda inhemska råvaror och pigment. Färgen baserades på sojaolja och pigmenten hämtade han från naturmaterial. För att prova bläckets härdighet inför olika temperaturer bordade han ett gäng tuber på ett fartyg och bläcket fick åka jorden runt och bli utsatta för både arktiska och tropiska förhållanden. När det kom tillbaka till Japan 2 år senare var det fortfarande i prima skick!
3. Mordet på Palme
Det här får väl gå under lösa rykten och kommer från en gammal risotekniker vi anlitade några gånger. En sanning i historien är i varje fall att förr tryckte dags- och kvällstidningar sina löpsedlar på risografer. Natten då Olof Palme mördades så kunde tidningarna därför snabbt trycka om sina löp. Alla utom en tidning som inte tryckte löpen på en risograf utan offset och antagligen därför sålde väldigt dåligt med lösnummer den dagen. Och om du undrar, ja bläcket tål både väder och vind!
